Att Bevara

Det senaste året har jag omedvetet jobbat på att inte acceptera. På att inte acceptera hur jag mått just då, att inte acceptera hopplösheten. Att inte acceptera att jag slösar bort mitt liv på att må dåligt. Däremot har jag tränat på att förlåta mig själv för det jag utsatt min kropp för.

 

Idag - nästan ett och ett halvt år senare - är situationen annorlunda. Jag inser att jag idag måste börja acceptera. Att jag är värd det flow jag har nu, för att det är resultatet att mitt kämpande. Att någon som jag älskar älskar mig lika mycket tillbaka, för att det är meningen. 

 

Likaså måste jag acceptera sämre dagar. När jag mådde som sämst var mitt första mål att ha fler bra dagar än mindre bra. När det målet är uppnått inser jag att alla dagar inte kan vara en resa på rosa moln. Att bli sjuk dagen innan Alla hjärtans dag och en SPA-helg gör mig givetvis ledsen. Men det är ingenting jag kan påverka, det enda jag kan göra är att göra just ingenting för att bli frisk så fort som möjligt. Ibland måste man inse att det som inte kan påverkas inte heller är värt att lägga energi på. Att jag för första gången på länge hör fågelkvitter ute medan jag befinner mig i sängläge smärtar, tack och lov finns det inget som säger att fågelkvittret upphör i samma stund jag tillfrisknar.