Här har ni mig

Ett underbar initiativ av en bloggare där man berättar om sig själv utifrån sina brister eller snarare det som gör oss intressanta. Och just detta finner jag själv intressant eftersom det är genom kritik och självinsikt som man utvecklas!

Jag ser mina brister genom andra. När jag stör mig på andra är det i 80% av fallen på egenskaper jag själv har. Till exempel stör det mig inte alls att pojkvännen aldrig lagar mat. Däremot avskyr jag de som bestämmer i grupparbeten, eftersom jag själv vill göra det.

Jag handlar extremt långsamt. Jämför priser, näringsinnehåll, datum och så vidare i all evighet. Har jag möjlighet tar en kort handlingsrunda minst en kvart på mitt lilla ICA.
 
Jag tror för gott om andra. Lämnar exempelvis telefonen på bussätet bredvid, datorn i olåst skåp på gymmet för att nämna något.
 
Jag tror alltid att jag måste stressa. Jag tittar alltid på klockan i bussen för att se om den är i tid även om jag inte ska någonstans. Jag vill hinna hem först. Jag vill bli klar i skolan först. Och så fortsätter det....
 
Jag måste smaka allt som andra äter och dricker. Enligt pojkvännen den sämsta egenskapen jag har (Det måste väl vara en komplimang att jag inte är jobbigare än så!?). Jag smakar en klunk av varje öl han dricker, en sked (eller fem!) av någons efterrätt, grönsakerna någon inte vill ha... Därför väljer jag på restaurang oftast samma mat som minst en i sällskapet för att undvika att bli avundsjuk. Jag minns särskilt på Sicilien när Jessica fick in en pastarätt som var det godaste jag smakat. Jag rörde knappt min pizza och åt av hennes mat medan jag grät inombords över mitt misstag. 
Ett av få tillfällen där jag drog vinstlotten: Underbar tonfisk under ett besök i Stockholm.
 
Tankar om mig | Sicilien, Stockholm, mat | |
Upp