Att gå ner i tid
Jag tillhör dem som aldrig känner mig nöjd, som alltid hittar nya stora såväl som små projekt att genomföra. För någon månad sedan bestämde jag mig för att antingen inte plugga alls i vår eller plugga och gå ner i arbetstid. Jag valde det sistnämnda. För att möjliggöra detta bytte jag även arbetsplats.
Jag slås av hur mycket tid jag har frigjort och hur mycket jag uppskattar den. Dels är jag hemma flera timmar tidigare än jag är van vid. Dels är jag ledig varje måndag till förmån för intressanta och givande studier. Den där måndagen gör att jag kan plugga undan och slippa stressa inför varje deadline. Det intressanta är att jag jobbar 75% och pluggar 50% på distans, ändå upplever jag att jag har mer fritid än när jag jobbade heltid utan att plugga. Kanske för att jag kan släppa såväl jobb som studier och njuta av den? Och för att jag faktiskt uppskattar både mitt jobb och mina studier nu när jag känner att jag verkligen har tid för det.
Dessutom är jag stolt över att jag lyckades ta det beslutet trots att prestationsprinsessan inom mig skriker att jag borde jobba på måndagar med. Men jag vägrar ge vika för henne, för hon har fel. För första gången på länge känner jag ingen stress, jag vet att timmarna på dygnet räcker. Och det är en galet skön känsla!