För att det får tankarna att tystna

Det är lördag eftermiddag och vi är påväg hem från det stora möbelvaruhuset med gul och blå logga. Det har dragit ut på tiden, vi var inte direkt ensamma där helgen efter lön. 
 
Så snart jag sätter mig i bilen är det som att all min energi blåst bort. Mitt huvud dunkar och tårarna bränner innanför ögonlocken. Men huvudet dunkar inte av smärta, enbart av tankar. Det känns som att vara på en pingismatch, tankar flyger fram och tillbaka och jag hinner inte ens registrera dem alla. Jag får panik, vill öppna dörren vid passagerarsidan och lägga mig vid vägrenen i fosterställning. Men det gör jag förstås inte. 
 
När vi kommer hem är det mörkt, det enda som lyser är lampan i vårt vardagsrum och karlavagnen ovanför våra huvuden. Jag vet att det enda som hjälper nu är ensamhet, vilket är svårt för att inte säga omöjligt med tanke på hur vi bor. Den stora mörka skogen bakom husknuten inbjuder inte till någon avslappnad promenad som annars brukar vara det naturliga stället att ta sin tillflykt till.
 
Ibland förstår jag inte hur det sker men plötsligt har jag snörat på mig mina slitna gympaskor, de där som gjort sitt för länge sedan men är perfekta under vårvintern när stigarna mest liknar en leråker. Jag blickar för andra gången idag upp mot karlavägen, sedan riktar jag ficklampan mot skogen och går.
 
Mina första steg är trevande, jag känner mig kluven. Skogen känns trygg och samtidigt är mörkret skrämmande. Jag fortsätter gå, sätter försiktigt den ena foten framför den andra. Tankarna far fortfarande som pingisbollar. 
 
En gren knäcks plötsligt lite längre bort och jag stannar till, spetsar öronen. Det är som att jag för första gången på hela dagen tar in min omgivning. Ju mer jag lyssnar desto mer hör jag av den. Och det enda jag hör är tystnad. Plötlsigt är inte heller mörkret skrämmande.
 
Det slår mig att jag mött hundratals personer idag. Jag har pratat med en handfull av dem. Jag har hört dem, men jag har inte lyssnat och förstått. 
 
Jag står kvar så en stund, blundar till och med för någon sekund. När jag öppnar ögonen är det som att jag för första gången  idag andas. Andetaget kommer från magen, det fyller mig med positiv energi och bra tankar. Och jag känner att det är såhär jag vill ha det, det är så här jag vill må. 
Minnen | |
Upp